Äntligen människa

”Jag känner mig så liten”, sa jag. ”Bra”, sa Gud. ”Inte förrän du insett din egen otillräcklighet och bekänt den kan du bli gjord tillräcklig. Inte förrän din inre brunn är grundligt tömd på självtillräcklighetens unkna, odrickbara vatten kan du börja fyllas upp med det klara friska vatten som flödar från Mig som har tänkt... Fortsätt läsa mer →

Fredag kväll

Veckorna rusar på i ett tempo som gör att vila och eftertanke blir svåra att hinna med, och jag märker ofta att jag inte är den person som jag skulle vilja vara. Allt det jag mött under de dagar jag arbetat samlas på hög i mig, allt det jag gjort, mina val, ord och handlingar,... Fortsätt läsa mer →

Skoputsaren

I en liten stad nära dig levde en gång en skoputsare. Varje morgon gick han till sin plats vid det lilla torget och satte sig på sin pall för att vänta in sina kunder. Han var omtyckt av många, för han hade alltid ett uppmuntrande ord och ett vänligt leende över för dem som gick... Fortsätt läsa mer →

Bjälken och flisan

Det finns en skärpa i upplevelsen av Guds kärlek som gör att jag hela tiden granskar och arbetar med mina egna brister, inte för att bli värdig att älskas – han älskar mig redan – utan för att hans kärlek inte väjer för det ofullkomliga.

Källan

En lång text, men en som flera frågat efter. En syntes av de där människorna som ibland korsar ens livsväg, de som pekar på Källan.  Jag hade önskat att vi skulle haft tillfälle att samtala mycket längre än vi gjorde, den sista gången du var här, men tiden är nu en gång begränsad, för oss... Fortsätt läsa mer →

En skimrande pärla

Du är en skimrande pärla i Guds hand en skatt förberedd av honom När du blivit mindre än ingenting när inte något finns kvar av stolthet egen kraft eller förtjänst ligger du som sandkornet i en mussla skyddas du av hans hand medan lagren av pärlemor läggs omkring dig som en klädnad varsamt blir du... Fortsätt läsa mer →

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑