Ingenting är sant – Allting är sant

Ingenting är sant – allting är sant! Ingenting är sant – allting är sant! Ingenting är sant – allting är sant! I hela världen ljöd stridsropen, ingen kunde undgå dem, ingen var opåverkad. Det hade börjat med små saker, obetydligheter som ingen vettig människa kunde bry sig om, en uppluckring här, en uppluckring där. Inte... Fortsätt läsa mer →

Några ofärdiga tankar kring Guds vrede

Det är påsk, helgen som börjar i sorg och död och slutar i uppståndelse och liv. På påskdagen sitter jag och funderar över Guds vrede och vilken plats den har i påskens händelser. C.S Lewis skriver i sin bok ”Kärlekens fyra ansikten” : ”Att älska över huvud taget är att vara sårbar. Älska något så... Fortsätt läsa mer →

Möjlighet i mörker

När livet gör som allra ondast är ensamheten, avskildheten, viktig för att såren skall få tid att läka färdigt, för att våndan och frågorna skall få en chans att vandra vidare från tröstens bomull till sanningens skarpa, läkande ljus. Här vägs tiden på guldvåg – varje sekund en skimrande pärla av möjlighet, av hopp när... Fortsätt läsa mer →

Fredag kväll

Veckorna rusar på i ett tempo som gör att vila och eftertanke blir svåra att hinna med, och jag märker ofta att jag inte är den person som jag skulle vilja vara. Allt det jag mött under de dagar jag arbetat samlas på hög i mig, allt det jag gjort, mina val, ord och handlingar,... Fortsätt läsa mer →

Skoputsaren

I en liten stad nära dig levde en gång en skoputsare. Varje morgon gick han till sin plats vid det lilla torget och satte sig på sin pall för att vänta in sina kunder. Han var omtyckt av många, för han hade alltid ett uppmuntrande ord och ett vänligt leende över för dem som gick... Fortsätt läsa mer →

Bjälken och flisan

Det finns en skärpa i upplevelsen av Guds kärlek som gör att jag hela tiden granskar och arbetar med mina egna brister, inte för att bli värdig att älskas – han älskar mig redan – utan för att hans kärlek inte väjer för det ofullkomliga.

Källan

En lång text, men en som flera frågat efter. En syntes av de där människorna som ibland korsar ens livsväg, de som pekar på Källan.  Jag hade önskat att vi skulle haft tillfälle att samtala mycket längre än vi gjorde, den sista gången du var här, men tiden är nu en gång begränsad, för oss... Fortsätt läsa mer →

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑