Ny tid, ny plats.

Det finns tider i livet då saker och ting inte blir så som vi vill, då den tid och kraft vi lagt ner på något som var viktigt för oss inte verkar ge något resultat. Då är det lätt att bli hemmablind, att tappa orienteringen och inte längre se var vägen går. Var det fel alltihop? Har jag lagt min själ i något som var en lögn, har jag gett av mig själv för intet? I oss alla väcks sådana frågor någon gång i livet, för några kanske fler än en gång.
För den som vill följa Guds vilja blir frågorna särskilt brännande: Har jag gått fel, ställt mig i vägen för Gud istället för att visa människor till honom?
 
Den som tappar orienteringen går lätt runt i cirklar, missar det uppenbara och kommer inte framåt. Det gäller i naturen lika väl som i själen. Det är lätt att fastna i frågorna, i sig själv, och glömma att lyfta blicken för att se på honom som inte bara har svaret utan är det. 
När jag startade House of Yvonne för två år sedan så trodde jag att jag skulle hålla på med det i många år. Så blev det inte, hur jag än arbetade så kunde jag inte få det att gå runt ekonomiskt. När det då öppnade sig en möjlighet för mig att få arbeta som lärare i textilslöjd och hemkunskap på Kastellskolan i Härnösand så tog jag det. Det är ett roligt jobb där jag får använda alla mina kunskaper och möter många fina människor och här blir jag kvar i alla fall ett år till. 
 
Eftersom det jag försökte bygga med House of Yvonne inte höll, så får det bli en fullständig nystart också när det gäller min nätnärvaro. De olika konton som hörde till företaget är borttagna, men mina privata profiler på diverse sociala medier finns kvar, så där kan du fortfarande nå mig.
Mina mer reflekterande inlägg flyttar jag tills vidare hit. Kanske blir det en annan plattform så småningom, men just nu tror jag att blogger kommer att fungera väl för de behov jag har. 
 
Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt frö, men om det dör bär det rik frukt, säger Jesus, och varje odlare vet att det är sant. Ett frö gör ingen nytta om det inte läggs i jord och tillåts att gro.
Kanske måste det som tycktes vara få dö, för att något nytt skall kunna växa ur det som aldrig blev. Kanske var det inte fel, kanske var det bara inte en planta färdig att bära frukt utan ett frö, en början i stället för ett slut.
När vi lagt ner oss själva i något som inte ser ut att bära frukt, kan vi tryggt lämna det till honom, ge honom förtroendet att bära fram vårt misslyckande inför sin Far, som kan låta det bli ett frö till nytt liv genom sin förlåtelse och sin kärlek. Då kan något helt nytt, något så underbart att vi aldrig kunde tänka oss det, få växa ur det som såg ut som (och kanske var) ett misslyckande, en katastrof eller ett svek. 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: